I morse hajade jag till, när jag stod på vågen och såg att jag gått upp ett kilo. Vanligtvis pendlar jag med +- ett kilo, men nu låg jag på en vikt som jag inte haft på ett år. Jag borde inte bry mig, men visst kändes det. Säkert efter kladdkakan, tänkte jag, och tog min frukost som vanligt. Det är klart, jag är inte helt immun mot att gå upp i vikt- precis som alla andra. Och säkert är min kropp extra förtjust i att lagra på sig lite mera efter min chock-svält..
Det är inte vikten det hänger på, försöker jag intala mig själv i alla fall. Det är hur jag mår och jag mår ju bättre än någonsin! Jag ska inte ångra det jag åt i lördags, det är helt normalt att göra så ibland. Man får det. Så det så. Det där kilot ska inte röra mig i ryggen, inte få mig att äta mindre eller mera kalorisnålt. Vill min kropp ligga på den vikten, så ska den minsann få det också.
Nu måste jag verkligen, verkligen skriva på min uppsats om Kalla kriget. Den skulle egentligen vara inlämnad innan jul, men eftersom jag var sjukskriven i några veckor innan jul så ligger uppsatsen nu som rest. Jag är verkligen inte van med att ha rester! Det börjar dock bli en vana nuförtiden, heheh...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Som du sa blev du lite förvånad.. därmed kan du själv dra slutsatsen att det inte ens syns! och vem är siffrorna på en våg att berätta om man blivit "tjockare" eller inte. Allt den kan säga är hur stor kraft din kropp påverkas med.
SvaraRaderaOch vips om nån vecka får du chock över att du gått ner ett kilo... sen upp igen.. sen ner. Så går det ju normalt sett! Och normalt sett märker inte folk det på dem själva, för att dom normalt sett väger sig 1 gång per år eller så ^^
Inte en chans att det där syns! och du har så rätt när du låter din kropp få ligga där den känner sig bekväm med. Den vet bäst!
lovar att du snabbt kommer gå ner de igen, det brukar vara så!
SvaraRaderaStarkt av dig att tänka bort det ändå!!!!!