Dag 11: Going on..

I morgon, i morgon. Vägning! Vägning! Fruktan, skräck. Rädsla, oro. Så känner jag. Precis så. Lär nog panikskriva ett inlägg i morgon, precis som jag gjorde förra veckan. Det känns verkligen så. Jag är nästan helt säker på att jag inte har gått upp någonting, ja kanske inte ens behållt vikten som jag hade. Undra hur mycket som jag har gått ned? Är det ett kilo, eller bara ett par hekto? Jag vet inte. Jag vet inte om jag vill veta heller. Tänk om vågen pekar uppåt! Hur tänker jag då, kommer jag att bli glad över att jag lyckats bryta trenden, eller kommer anorexiamonstret att vakna inom mig och desperat skrika att jag måste gå ned igen?

Jag tror på det andra. Jag vet, vet, att jag skulle få panik om vågen pekade uppåt- samtidigt som jag också vet att det definitivt inte skadar om jag "går upp lite". Det skadar mitt inre. Så otroligt jävla mycket, att det är svårt att få ned det i ord och uttrycka i känslor.

Eller så har jag gått upp två kilo. Skulle egentligen inte förvåna mig, så som jag har ätit.. Idag åt jag till och med en halv chokladruta! Fick världens beröm för det, men för min del kändes det totalt dumt och onödigt. Det var knappt att jag njöt av chokladsmaken. Nä, jag gjorde inte det. Jag avskyr choklad. Enda gången mat känns bra, det är med ett vattenglas i handen och en tom mage. Då känns det bra, då är jag nöjd. :/ Men, jag FÅR inte tänka så. Dessvärre.. går det inte att hindra tankar. Det bara är så.

Jag undrar verkligen om tankarna någon gång kommer att försvinna. Om det alltid kommer att vara så, att varje måltid äts med bävan och varje sötsak är en fiende. Kanske kan jag lära mig leva med det, och trotsa obehaget.. Just nu känns det dock riktigt, riktigt avlägset. Jag vet inte ens om jag tror på det själv.

Hoppet är i botten. Verkligen. Jag försöker, försöker.. men mitt försökande kommer aldrig från djupet av mig. Det är bara anorexiamonstret som ljuger, ljuger och säger att nu blir det så bra, så bra.. Jag försöker så pass mycket, att min lunch består av sallad. Att jag i skymundan njuter av att se vågen gå ned. Och väljer lättfil framför vanlig fil. Så bra går det för mig. Alltså inget vidare.